Vad hände med monogrambroderiet?

För en gångs skull ska inte mitt inlägg handla om papperspyssel utan om grannens monogramsbroderade handdukar.

Vår granne, en parant dam på 70+, har för vana att hänga ut sin tvätt på torkvindan på sommarhalvåret. Och det var här mina funderingar började – när jag bytte blöja på Axel och fick se hennes broderade handdukar. För vad hände med det samhälle när vi hade tid med sådant – när sådant var ett ”måste”, någon som alla gjorde?

Vi behöver egentligen inte gå så långt tillbaka som till grannens barndom/ungdom utan jag kan bara titta tillbaka på min egen. Min mamma broderade monogram på sina och pappas lakan och handdukar, kokade saft från vinbären i trädgården och äpplemos från äppleträden i densamma. Dessutom hade vi potatis i potatislandet och morötter och rabarber i grönsakslandet. Hur sjutton hann hon med detta med två små barn? Och är det helknasigt att jag ser detta som ett ideal?

För två veckor sen kokade jag marmelad för första gången i mitt – för övrigt på plommon från grannen med monogramshanddukarnas plommonträd. Jag vet inte om det kanske blev så mycket marmelad, utan kanske mer sylt – i alla fall om man jämför med fd grannens körsbärsmarmelad som Isak och jag njuter av på morgonarna till lediga dagar – men hur som helst: jag är fast! (Så mycket att maken fått såga ned syrénträdet på tomten för att ge plats för plantering av ett äppelträd). Jag vill sylta, safta och mosa!

Men för att återvända till tanken om vad som hände med de monogramsbroderade handdukarnas samhälle – seriöst, vad hände? Varför kan inte vi leva på en inkomst i hushållet längre så att vi har tid för broderier – eller ännu hellre, tid för barnen där vi slipper inleda meningarna med ”mamma ska bara fixa…” eller ”pappa hinner inte leka nu”. Visst kan man köpa sig den tiden med hjälp av RUT men om man vill hinna själv då? Jag vill inte hyra in en pensionär som hjälper mig – jag vill och kan själv (utan att känna mig tvingad av nåt duktighetssymdrom – jag tycker det är kul! Ärligt!).

Så, kan nån svara; varför är det så här? Hur kom vi hit?

20110910-204026.jpg

Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

Ett svar till Vad hände med monogrambroderiet?

  1. Cecilia skriver:

    Men eller hur! Helt rätt ideal. :) Och kul dessutom… om man hann med allt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>